åsikt buller 19:

Så kom det då en regering och en statsbudget med vidhängande kulturbudget. I förrförra ”buller”, som kom just innan valet, så zoomade vi in på några områden - upphovsrätt, livescener, ekonomi och trygghet, familjeliv och mående, marknad och framtid, musikens frihet, mångfald och jämställdhet. Den faktiska politiken kommer vi att få veta mer om senare via regleringsbrev till bl a Kulturrådet, men en budget säger en hel del om prioriteringar. Här är en liten spaning utifrån det vi vet nu:

Vi vet inte mycket om vad man konkret vill göra mer än att strama åt budgeten ordentligt. Kulturkanon blir det, men inga avsatta pengar. Det blir även nerdragningar för Kulturskolan, likaså för statligt stöd till bibliotek. Det blir återinförd entré på statliga museer. Återstartsbidragen dras ner helt, tvärt emot vad utredningen Från Kris till kraft rekommenderar. Drygt en miljard är kapad i årets budget varav merparten är just återstartsstödet.

Om regeringen fullföljer de planer som finns på fortsatta neddragningar 2024-2025 så kan man inte beskriva det på annat sätt än som att ett helt nytt kulturlandskap skapas och troligen ett mycket ödsligt sådant, speciellt om man adderar den nuvarande och prognosticerade inflationen. Vi såg hur pandemin raderade en avsevärd del av det professionella musiklivet, vare sig vi talar om artister och musiker eller de bakom scenen. En del av dessa har återkommit. Men om man nu vill se på humankapital på samma sätt som ett finansiellt dito så kommer en ung person knappast att se musiken som en rimlig framtidsbana att satsa på, speciellt inte i nischade och utbildningskrävande genrer som jazz, folk- eller klassisk musik. För mig är detta en oerhört dyster tanke.

Vi har en ny kulturminister och det är väl något av en tradition att valen är oväntade. Alice Bah Kuhnke och Amanda Lind var inte namn som många väntat sig, men man får nog säga att Parisa Liljestrand är ett än mer oprövat kort. Det har varit väldigt mycket raljerande kring o-koll och spotifylistor, (kan det hänga ihop med att hon är en ung kvinna?), från en lite skolgårdsaktig mobb. För mig är det väsentliga vilken politik hon kommer att leverera utifrån de budgetförutsättningar som finns. Att Liljestrand tydligt deklarerar borgerliga värderingar borde väl vara väntat. Att Vallentuna (där hon var kommunstyrelseordförande) hade rekordhöga kulturskoleavgifter är mer allvarligt i ljuset av den lagda budgeten. Men i de få intervjuer hon gjort, t ex i DN, så kan man ändå ana att hon inte är helt nöjd. Jag har träffat många kulturpolitiker av olika kulör genom åren och många har en genuin förståelse för både konstnärers villkor och vikten av långsiktighet, rimliga stödsystem och tydliga spelregler, men kan också mellan skål och vägg medge att det inte är så lätt när man kommer med sina äskanden till finansdepartementet. Med detta inte sagt att hon behöver vara en svag minister utan snarare att kulturen ofta kommer långt ner i prioriteringarna och i just denna budget mycket långt ner. Jag hoppas dock på lyhördhet, ett uppriktigt intresse för ett levande och hållbart kulturliv och förmåga att ta till sig argument.

Med detta sagt, tittar man på budgeten i sin helhet så är den med stor sannolikhet toxisk för stora delar av kulturlivet. Jag skulle säga att orosmolnen är större än på länge, kanske större än någonsin. Det handlar inte bara om de nedskärningar vi ser just nu. Om man dessutom ställer prioriteringarna mot de kulturpolitiska målen så har jag svårt att se att man i någon rimlig grad kan uppfylla dem. Det är förvisso så att de copypastas in i varje ny kulturbudget men jag frågar mig om någon egentligen läser dem särskilt noga och reflekterar över dess betydelse. Varje regering bör fråga sig om man verkligen uppfyller dem. Det räcker med att ställa utsagor som att; främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor, eller främja kvalitet och konstnärlig förnyelse eller främja internationellt och interkulturellt utbyte samt att särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur i relation till de omfattande neddragningarna, och om man därtill adderar skillnaderna mellan de regionala och lokala finansiella förutsättningarna så bör man nog ändra ”allas” till ”vissas”.

Så låt oss titta lite på vad regeringen själv prioriterar —  Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (sid 11. Tabell 3.1). Inför 2024 börjar det verkligen hända saker. Jag har tittat särskilt på de områden som vi själva jobbar inom. Nämnda återstartsstöd är den enskilt största posten 2022 och något som gör det lite svårt att räkna exakt hur det slår inför 2023 och vi får även här vänta på regleringsbreven. Jag vill därför spana lite framåt och reflektera kring effekterna 2024 och 2025..

Delområde 1:2, Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete. Här hittar man stöd till vitt skilda områden som centrumbildningar på samtliga kulturområden, (inklusive musik), musik-, teater- och dansallianserna, musikexportstöd och Kulturråden runt om i världen, men också statliga bidrag till kulturskolor och bibliotek. Vissa nerdragningar är redan aviserade i år, t ex försvinner Kulturrådet i Beijing och extramedel till kulturskolor och bibliotek dras som nämnts ner. Men vad som händer 2024 kan man bara föreställa sig eftersom denna post då dras ner med nära 40%. Vilka verksamheter som tar sig genom detta stålbad i en lågkonjunktur med rekordinflation återstår att se.

Det här handlar till stor del om strukturer, och även om jag talar i egen sak till viss del eftersom även Musikcentrum ligger här, så kan vi konstatera att ett fragmenterat kulturliv nu mer än någonsin behöver ännu mer av samling kring smarta metoder, internationell synlighet, kunskap, förmedling, hållbarhet och utveckling. Många av dessa verksamheter har under pandemin varit en förutsättning för att stora delar av musiklivet kunnat fortsätta att existera. Vad Musikalliansen har betytt för frilansande musiker kan inte överskattas och att Musikcentrum har kunnat fortsätta göra internationell promotion tillsammans med Export Music Sweden har gjort att vi nu haft en av de bästa höstarna internationellt någonsin. Här ser vi alltså ett hot mot musiklivets framtid som är ytterst allvarligt.

Så till själva arbetsmarknaden för musiker och andra kulturskapare, det delområde som heter 2:2 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål. Här ligger stöd till fria grupper, fonogramstöd, stöd till musikarrangörer (och dans och teater) samt en del utpekade viktiga aktörer. Här har man nog inte hunnit tänka så mycket vilket är allvarligt i sig. 252 mkr i tre år är en urholkning. Detta är alltså alla klubbar och venues, fria grupper inom all scenkonst, stöd till skivutgivning och annat. Mycket handlar om ideella arrangörer som bokar professionell musik. Det är ett område som bara på musikområdet handlar om mer än 3 miljoner besökare (plus allt annat inom kostnadsområdet) och det är klart att efter en pandemi är det skakigt. Att då kapa återstartsstöd plus de facto urholka stödet genom att inte kostnadsuppräkna kommer att bli ett hårt slag som riskerar att slå ut mycket verksamhet för gott, och igen, med stor sannolikhet på de platser som har de svagaste förutsättningarna, det minsta publikunderlaget och den lägsta komplementfinansieringen.

Jag vill ogärna ställa verksamhet mot verksamhet men man kan ändå resonera kring om Operan och Dramaten har något lättare att föra fram (helt rimliga) krav på kompensation i jämförelse med ideellt drivna jazzklubbar, folkmusikföreningar eller arrangörer av nutida konstmusik. Jag kan i alla fall konstatera att 2.1 Stöd till vissa scenkonstinstitutioner (som ligger på en avsevärt högre nivå, drygt 1.3 miljarder) räknas upp med 130 mkr under perioden. För jämförelsens skulle kan nämnas att denna uppräkning är lika stor som halva den totala årskostnaden för hela stödet till fria scenkonstarrangörer, musikgrupper, teatergrupper, fonogramstöd etc. Självklart behöver de stora institutionerna täckning för sina kostnader men eftersom en motsvarande uppräkning inte ges till det fria kulturlivet, som har minst lika stora kostnadsökningar, så är det en frestande dramaturgi för den som vill elda på motsättningar.

För om kulturpolitiken ensidigt väljer att stötta större aktörer kommer klyftan öka än mer mellan det fria kulturlivet och institutionerna när i stället ett närmande borde vara det naturliga i kristider. En sund relation mellan fria kulturutövare och resursstarka institutioner kan skapa en breddad arbetsmarknad. Men här ställs solidaritet mot hierarki och det kommer att bli en utmanande storytelling för Liljestrand när regleringsbrevet så småningom landar och faktiska siffror resulterar i konsekvenser för enskilda aktörer. Det blir sannerligen också en utmaning för Kulturrådets handläggare som kommer att få hantera detta och försöka minimera skadeverkningarna.

Så en summering av denna kulturbudget med några stora penseldrag och utan finlir: Den nya regeringen har med budgeten lagt grunden för en kulturpolitik som (väntat) talar om frihet, armlängds avstånd och som i snabb takt kommer att befria fler och fler kulturskapare och kulturförmedlare från oket av kulturstöd. Den förmedling av medel som återstår sker i stuprör. Det innebär i förlängningen att:

•  Man beaktar inte effekten av att neddragning av kulturskolor och biblioteksstöd även leder till ökat utanförskap i utsatta områden och en genomgående utarmning av ungas rätt till skapande.
•  Man beaktar inte sambandet mellan nerdragning av stöd till musik- och scenkonstarrangörer och ökad arbetslöshet bland kulturskapare.
•  Man beaktar inte att stimulansen av musiklivet genererar arbetstillfällen inom hela musikområdet.
•  Man beaktar inte att kulturlivet fortfarande lider av konsekvenserna av pandemin vilket kommer att få allvarliga effekter utan ett fortsatt återstartsstöd.
•  Man beaktar inte att en minskad ekonomisk trygghet i frilanskollektivet av konstnärer, skådespelare, dansare och musiker leder till minskad attraktivitet för yrket för talanger med en svagare ekonomisk bas, vilket leder till en minskad mångfald av uttryck, ett fattigare kulturliv och en minskad musikexport.

Det är alltså en kulturpolitik för dem som redan har råd och som befinner sig i attraktiva högstatusdelar av samhället (socioekonomiskt och geografiskt). Om man då hävdar att väljarna ju har röstat för en konservativ politik med minskade medel så skulle ändå den övergripande slutsatsen vara avsaknad av helhetssyn mellan olika politikområden och analys av effekter. Är det därför väl använda offentliga medel? Nej. Rimmar detta med de kulturpolitiska målen? Nej.

Jag skulle kunna sluta här, dystert och novembergrått, men vill ge en liten positiv cliffhanger. Det händer en annan intressant sak på kulturpolitikens OCH näringspolitikens område under hösten. Remissrunda pågår för Kreativa Sverige! —Nationell strategi fo¨r fra¨mjande av ha°llbar utveckling fo¨r fo¨retag i kulturella och kreativa branscher. Musikcentrum är remissinstans och vi kommer att nagelfara den noga i nästa "buller". Men vad som redan nu kan konstateras är att det är en utredning som pekar på sambandet mellan kultur och näring, som ser bristerna i den nuvarande politikens uppgift att stötta gräsrotsaktörer. En utredning som gör en koppling till FN:s 17 hållbarhetsmål (som vi har skrivit under men tenderar att glömma bort ibland), förstår vikten av att koppla politik till verklighet och inte dogmer, och som lägger fokus på värderingsfrågor. Att läsa följande i en statlig utredning skriven med både kultur- och näringspolitiska glasögon gör åtminstone mig glad:

"Det finns också behov av att bättre ta tillvara potentialen i inkludering och mångfald (oavsett kön, könsöverskridande identitet och uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder), för ökad social och ekonomisk hållbarhet. Kreativ talang är resursen som driver utveckling i kulturella och kreativa branscher. Ju bredare basen av talanger blir, ju fler perspektiv som kommer in i kreativa processer, desto starkare blir resultatet."

Ur Kreativa Sverige! —Nationell strategi för främjande av hållbar utveckling för företag i kulturella och kreativa branscher.

Budget utgiftsområde 17

Kreativa Sverige! — Nationell strategi...